måndag 26 december 2011

logg 2 bok 2

Skrävel Jani uppfattar jag som en människa som inte riktigt verkar ha alla hästar hemma, så att säga. Det verkar som att han ser världen på ett annat sätt än de andra människorna i boken, till exempel mamman till skrävel Jani. Hon var den av syskonen i familjen som i ett tidigt stadie i livet åkte på att ta han om föräldrarna. Hon hade lixom inget direkt val så hittills av boken har hon mest bara gjort det hon har behövt utan att klaga och kanske var livet så på den tiden. Man hade kanske inte något direkt val om hur man ska göra? Skrävel Jani är väl inte direkt så mycket utstickande från mammans beteende men det finns ändå skillnad tycker jag.
Skrävel Jani, precis som sin mamma, verkar mest acceptera människorna i sin omgivning även om de är elaka mot dem. Jag tror att med det vill författaren visa på att människorna förr i tiden hade mer respekt för de respekterade. Var man lite högre satt än andra så skulle det allt synas. Just därför är svårt att sätta sig in i den situationen idag eftersom vi inte har samma relation till andra människor som man hade på den tiden. På grund av detta har jag lite svårt för att få grepp om huvudpersonen skrävel Jani men gillar han på nått konstigt sätt i alla fall. 

tisdag 6 december 2011

logg 1 bok 2

Ormens väg på hälleberget

Jag läser ”Ormens väg på hälleberget” av Torgny Lindgren. Jag tycker att titeln är bra och den fångar min uppmärksamhet.
                      Boken börjar med att det är någon man som skriver en årsrapport och den först meningen i boken är:
I samband med min resa i Vindelälvens dalgång sistlidne oktober besökte jag under en dag den plats nära gränsen Lycksele och Norsjö socknar, Kullmyrliden, där vid medio av föregående decennium en smärre naturkatastrof säges har inträffat.
Författaren har velat att jag ska fastna för den här olyckan som har hänt och vill att jag ska vilja ta reda på mer om det här. Jag tror att som ungdom är det svårt att fastna för den här boken direkt eftersom det är så pass gammal svenska i den, men efter ett tag kommer man in i det.
                      Efter att man har läst de två först sidorna börjar själva boken med en person som har ett samtal med Vårherre. Personen heter Johan Johansson men kallas för Skrävel Jani. Hittills i boken har den handlat om hur svårt det var på den här tiden och jag tror att det kommer hända en drastiskt ändring snart.
                      När jag började läsa boken tyckte jag det var svårt att komma in i den p.g.a. svenskan men med hjälp av mamma fixa jag och jag tycker till och med att den verkar intressant. Men det är ingen bok som jag skulle rekommendera för en jämnårig men jag ville ha lite utmaning och valde därför denna bok. 

onsdag 30 november 2011

logg 6

Av just bokens innehåll har jag inte lärt mig så mycket men däremot har jag lärt mig att böcker över lag kan bli bättre efter ett tag. Jag tror att boken är en klassiker för att det är en spännande bok med mycket känslor. Det är också en bok som visar på att man aldrig kommer ifrån sina rötter och det finns alltid inom oss. Kanske just därför valde han att skriva om en hund för att visa detta mer tydligt än om en människa skulle börja bete sig som en apa.
Man märker att boken utspelar sig på slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet på grund av att när det händer någon olycka finns det inget räddningsteam eller liknande och boken är också skrivet med ett väldigt gammal språk, men nämns inget årtal i boken.
Början av boken var den jätteseg att läsa för det var inget som intresserade mig. Efter ett tag blev den bättre, roligare och lättare att läsa för man kom in i det och man började lära känna Buck, huvudpersonen.
Boken som jag har läst var en realistisk drama bok vilket betyder att det kunde hända på riktigt. Boken var inte så jättesvår att läsa i förhållande till vissa klassiker som det kan vara ett väldigt gammalt språk och det var det ju till viss del i boken så det tog ett tag innan man kom in i språket.
Boken är berättad som om någon har sett på Buck under hans tid fram till slutet av boken då den är skriven från Bucks egen synvinkel alltså först skriven i berättarform och sedan jagform. Mesta delen av boken påminner om många böcker om filmer just det här klassiska att det är synd om huvudpersonen och att det sedan blir bra tack vare någon annan. Men den är ändå ganska utstickande i jämförelse med andra klassiker eftersom oftast, i alla fall vad jag har fått intryck av, handlar klassiker om människor. Det har också inverkan på att det kanske inte är en jättepopulär klassiker med tanke på att man inte kan känna igen sig i den, från skillnad till Oliver Twist som är en jättekänd bok där man kanske känner att det har vart lite synd om mig med?
Det är svårt att relatera till boken eftersom vårt samhälle inte alls ser likadan ut nu som det gjorde då boken utspelar sig. Man har inte snö hundar som transportmedel längre, bokstavligen men i samhället idag har vi draghundar som får ta den största bördan över allt, på alla arbetsplatser och alla föreningar. Till slut orkar man inte längre och kanske är det så London menar med denna bok. 

tisdag 11 oktober 2011

konstnärs fakta

Juan Gris
Jag tyckte att kubismen verkade intressant och valde då en konstnär som hade den stilen men jag ville ha en konstnär som inte bara målade geometriska figurer utan var något mer.  Jag valde då att jobba om Juan Gris för att jag gillade hans målning Guitare rouge (röd gitarr) som föreställer en man med en gitarr.
Hans riktiga namn är José Victoriano González-Pérez men går under konstnärsnamn Juan Gris för att hans namn skulle passa bättre tillsammans med hans färger och målningar han har gjort. Han föddes år 1887 i Madrid i Spanien. I Spanien under 1800-talet var den största ismen realismen vilket är att man målar av verkligheten och utan att försköna den. Ordet kommer från engelskans ”real” som betyder verklig. Då tyckte många om målningarna från 1600-talet som målats i Spanien och därför blev Spanien, framför allt Madrid, på 1800-talet en konstmetropol. 1906 flydde han till Paris för att slippa militärtjänsten i Spanien till första världskriget. Där började han studera konst och även fast konstnären växt upp under dessa förhållanden kunde man tro att han skulle hålla sig till realismen men där han började studera kubism istället. Strax efter att han flyttat dit blev han god vän med Pablo Picasso som är an av de mest kända konstnärerna inom kubismen. Gris ställde ut sitt första konstverk 1912 som var ett porträtt av Picasso. År 1922 flyttade Gris med sin fru och son till utkanten av Paris för att bland annat underlätta för hans astma men också för att han tyckte det kändes instängt inne i staden. Åren som kom efter att de flyttat var de år som Gris utvecklades mest under sin karriär. När Juan Gris sedan avled 1927, bara 39 år gammal, hade han arbetat fram en alldeles egen stil inom kubism och blev även en av de främsta konstnärerna i den konststilen.
Ordet kubism kommer från att man sätter ihop kuber och andra geometriska former till ett konstverk.

Analys: Min konstnär har inte någon direkt anledning till varför han blev som han blev och målade som han gjorde. Han flydde tidigt till Paris och blev kompis med Pablo Picasso. Att Pablo tecknade i ismen kubism hade antagligen någon inverkan på Juans målningar. Kanske också var det någon sorts revolt mot att det har vart så populärt med realism innan som han började måla kubism.


Källa:
30/8-11 Jeanette Stendahl Bellandi
7/9-11 källa
7/9-11 källa
7/9-11 källa
7/9-11 källa
13/9-11 källa
3/10-11 källa

Parafras







Jag har gjort en parafras av den understa bilden. Bilden är gjord av Jaun Gris. 

När jag skulle göra min parafras tänkte jag på först vilka linjer jag skulle vilja använda. Innan hade jag gjort min inspiration där jag klippte och limmade papper och den tekniken hade jag redan innan bestämt mig för att använda. Då kom jag på att jag skulle vilja göra om bilden lite mer modern. Trädet gjorde jag om till en lyktstolpe och trädkronan till ljuset från lyktstolpen. Efter det gjorde jag om mannen till en tjej och tog in lite mer glädje i bilden än annan genom att tjejen fick le. 


här kommer bilden från

måndag 10 oktober 2011

insperation av Juan Gris



Det här är min insperation av Juan Gris. Jag valde att jobba med att klippa och klistra med papper för att göra något annorlunda med kubismen. Jag valde att göra ett motiv som är olika motiv från olika håll, just därför gjorde jag en gubbe när pappret är liggande och en stad med båtar stående.

söndag 9 oktober 2011

logg 5

I min bok är det en mindre vändpunkt i början av boken när Buck blir såld och en större vändpunkt närmare slutet där Buck blir räddad. Den första vändpunkten hade man nästan räknat med skulle hända p.g.a. baksidestexten och att själva boken handlar om att han blir såld och blir tvingad att jobba som draghund. Den andra vändpunkten kom helt oväntat för jag menar hur vanligt är det att en gubbe sitter mitt ute i ödemarken när det är kallt ute och räddar en hund som blir piskad av sin ägare. Den vändpunkten är osannolik men skulle kunna hända. Efter den vändpunkten kommer nästan det klassiska slutet ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.
Det enda som skiljer slutet från det klassiska slutet är att han som räddar Buck dör i slutet. Egentligen lägger inte författaren så mycket tid på att beskriva just att mannen dör vilket jag tycker är konstigt för att själva vändpunkten är mannen, han som räddar Buck. Annars brukar det vara så att den/det som är med/är vändpunkten burkar vara med resten av boken men inte här. Annorlunda slut men antagligen för att författaren ska slippa beskriva hur det blev med de andra människorna om de hade överlevt och nu när de dog kunde han ändå få boken som han vill utan att man börjar undra vad som hände med de andra.