tisdag 11 oktober 2011

konstnärs fakta

Juan Gris
Jag tyckte att kubismen verkade intressant och valde då en konstnär som hade den stilen men jag ville ha en konstnär som inte bara målade geometriska figurer utan var något mer.  Jag valde då att jobba om Juan Gris för att jag gillade hans målning Guitare rouge (röd gitarr) som föreställer en man med en gitarr.
Hans riktiga namn är José Victoriano González-Pérez men går under konstnärsnamn Juan Gris för att hans namn skulle passa bättre tillsammans med hans färger och målningar han har gjort. Han föddes år 1887 i Madrid i Spanien. I Spanien under 1800-talet var den största ismen realismen vilket är att man målar av verkligheten och utan att försköna den. Ordet kommer från engelskans ”real” som betyder verklig. Då tyckte många om målningarna från 1600-talet som målats i Spanien och därför blev Spanien, framför allt Madrid, på 1800-talet en konstmetropol. 1906 flydde han till Paris för att slippa militärtjänsten i Spanien till första världskriget. Där började han studera konst och även fast konstnären växt upp under dessa förhållanden kunde man tro att han skulle hålla sig till realismen men där han började studera kubism istället. Strax efter att han flyttat dit blev han god vän med Pablo Picasso som är an av de mest kända konstnärerna inom kubismen. Gris ställde ut sitt första konstverk 1912 som var ett porträtt av Picasso. År 1922 flyttade Gris med sin fru och son till utkanten av Paris för att bland annat underlätta för hans astma men också för att han tyckte det kändes instängt inne i staden. Åren som kom efter att de flyttat var de år som Gris utvecklades mest under sin karriär. När Juan Gris sedan avled 1927, bara 39 år gammal, hade han arbetat fram en alldeles egen stil inom kubism och blev även en av de främsta konstnärerna i den konststilen.
Ordet kubism kommer från att man sätter ihop kuber och andra geometriska former till ett konstverk.

Analys: Min konstnär har inte någon direkt anledning till varför han blev som han blev och målade som han gjorde. Han flydde tidigt till Paris och blev kompis med Pablo Picasso. Att Pablo tecknade i ismen kubism hade antagligen någon inverkan på Juans målningar. Kanske också var det någon sorts revolt mot att det har vart så populärt med realism innan som han började måla kubism.


Källa:
30/8-11 Jeanette Stendahl Bellandi
7/9-11 källa
7/9-11 källa
7/9-11 källa
7/9-11 källa
13/9-11 källa
3/10-11 källa

Parafras







Jag har gjort en parafras av den understa bilden. Bilden är gjord av Jaun Gris. 

När jag skulle göra min parafras tänkte jag på först vilka linjer jag skulle vilja använda. Innan hade jag gjort min inspiration där jag klippte och limmade papper och den tekniken hade jag redan innan bestämt mig för att använda. Då kom jag på att jag skulle vilja göra om bilden lite mer modern. Trädet gjorde jag om till en lyktstolpe och trädkronan till ljuset från lyktstolpen. Efter det gjorde jag om mannen till en tjej och tog in lite mer glädje i bilden än annan genom att tjejen fick le. 


här kommer bilden från

måndag 10 oktober 2011

insperation av Juan Gris



Det här är min insperation av Juan Gris. Jag valde att jobba med att klippa och klistra med papper för att göra något annorlunda med kubismen. Jag valde att göra ett motiv som är olika motiv från olika håll, just därför gjorde jag en gubbe när pappret är liggande och en stad med båtar stående.

söndag 9 oktober 2011

logg 5

I min bok är det en mindre vändpunkt i början av boken när Buck blir såld och en större vändpunkt närmare slutet där Buck blir räddad. Den första vändpunkten hade man nästan räknat med skulle hända p.g.a. baksidestexten och att själva boken handlar om att han blir såld och blir tvingad att jobba som draghund. Den andra vändpunkten kom helt oväntat för jag menar hur vanligt är det att en gubbe sitter mitt ute i ödemarken när det är kallt ute och räddar en hund som blir piskad av sin ägare. Den vändpunkten är osannolik men skulle kunna hända. Efter den vändpunkten kommer nästan det klassiska slutet ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.
Det enda som skiljer slutet från det klassiska slutet är att han som räddar Buck dör i slutet. Egentligen lägger inte författaren så mycket tid på att beskriva just att mannen dör vilket jag tycker är konstigt för att själva vändpunkten är mannen, han som räddar Buck. Annars brukar det vara så att den/det som är med/är vändpunkten burkar vara med resten av boken men inte här. Annorlunda slut men antagligen för att författaren ska slippa beskriva hur det blev med de andra människorna om de hade överlevt och nu när de dog kunde han ändå få boken som han vill utan att man börjar undra vad som hände med de andra.