logg 2 bok 2

Skrävel Jani uppfattar jag som en människa som inte riktigt verkar ha alla hästar hemma, så att säga. Det verkar som att han ser världen på ett annat sätt än de andra människorna i boken, till exempel mamman till skrävel Jani. Hon var den av syskonen i familjen som i ett tidigt stadie i livet åkte på att ta han om föräldrarna. Hon hade lixom inget direkt val så hittills av boken har hon mest bara gjort det hon har behövt utan att klaga och kanske var livet så på den tiden. Man hade kanske inte något direkt val om hur man ska göra? Skrävel Jani är väl inte direkt så mycket utstickande från mammans beteende men det finns ändå skillnad tycker jag.

Skrävel Jani, precis som sin mamma, verkar mest acceptera människorna i sin omgivning även om de är elaka mot dem. Jag tror att med det vill författaren visa på att människorna förr i tiden hade mer respekt för de respekterade. Var man lite högre satt än andra så skulle det allt synas. Just därför är svårt att sätta sig in i den situationen idag eftersom vi inte har samma relation till andra människor som man hade på den tiden. På grund av detta har jag lite svårt för att få grepp om huvudpersonen skrävel Jani men gillar han på nått konstigt sätt i alla fall. 

logg 1 bok 2

Ormens väg på hälleberget

Jag läser ”Ormens väg på hälleberget” av Torgny Lindgren. Jag tycker att titeln är bra och den fångar min uppmärksamhet.

                      Boken börjar med att det är någon man som skriver en årsrapport och den först meningen i boken är:
I samband med min resa i Vindelälvens dalgång sistlidne oktober besökte jag under en dag den plats nära gränsen Lycksele och Norsjö socknar, Kullmyrliden, där vid medio av föregående decennium en smärre naturkatastrof säges har inträffat.

Författaren har velat att jag ska fastna för den här olyckan som har hänt och vill att jag ska vilja ta reda på mer om det här. Jag tror att som ungdom är det svårt att fastna för den här boken direkt eftersom det är så pass gammal svenska i den, men efter ett tag kommer man in i det.

                      Efter att man har läst de två först sidorna börjar själva boken med en person som har ett samtal med Vårherre. Personen heter Johan Johansson men kallas för Skrävel Jani. Hittills i boken har den handlat om hur svårt det var på den här tiden och jag tror att det kommer hända en drastiskt ändring snart.

                      När jag började läsa boken tyckte jag det var svårt att komma in i den p.g.a. svenskan men med hjälp av mamma fixa jag och jag tycker till och med att den verkar intressant. Men det är ingen bok som jag skulle rekommendera för en jämnårig men jag ville ha lite utmaning och valde därför denna bok. 

logg 6

Av just bokens innehåll har jag inte lärt mig så mycket men däremot har jag lärt mig att böcker över lag kan bli bättre efter ett tag. Jag tror att boken är en klassiker för att det är en spännande bok med mycket känslor. Det är också en bok som visar på att man aldrig kommer ifrån sina rötter och det finns alltid inom oss. Kanske just därför valde han att skriva om en hund för att visa detta mer tydligt än om en människa skulle börja bete sig som en apa.

Man märker att boken utspelar sig på slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet på grund av att när det händer någon olycka finns det inget räddningsteam eller liknande och boken är också skrivet med ett väldigt gammal språk, men nämns inget årtal i boken.

Början av boken var den jätteseg att läsa för det var inget som intresserade mig. Efter ett tag blev den bättre, roligare och lättare att läsa för man kom in i det och man började lära känna Buck, huvudpersonen.

Boken som jag har läst var en realistisk drama bok vilket betyder att det kunde hända på riktigt. Boken var inte så jättesvår att läsa i förhållande till vissa klassiker som det kan vara ett väldigt gammalt språk och det var det ju till viss del i boken så det tog ett tag innan man kom in i språket.

Boken är berättad som om någon har sett på Buck under hans tid fram till slutet av boken då den är skriven från Bucks egen synvinkel alltså först skriven i berättarform och sedan jagform. Mesta delen av boken påminner om många böcker om filmer just det här klassiska att det är synd om huvudpersonen och att det sedan blir bra tack vare någon annan. Men den är ändå ganska utstickande i jämförelse med andra klassiker eftersom oftast, i alla fall vad jag har fått intryck av, handlar klassiker om människor. Det har också inverkan på att det kanske inte är en jättepopulär klassiker med tanke på att man inte kan känna igen sig i den, från skillnad till Oliver Twist som är en jättekänd bok där man kanske känner att det har vart lite synd om mig med?

Det är svårt att relatera till boken eftersom vårt samhälle inte alls ser likadan ut nu som det gjorde då boken utspelar sig. Man har inte snö hundar som transportmedel längre, bokstavligen men i samhället idag har vi draghundar som får ta den största bördan över allt, på alla arbetsplatser och alla föreningar. Till slut orkar man inte längre och kanske är det så London menar med denna bok. 

konstnärs fakta

Juan Gris
Jag tyckte att kubismen verkade intressant och valde då en konstnär som hade den stilen men jag ville ha en konstnär som inte bara målade geometriska figurer utan var något mer.  Jag valde då att jobba om Juan Gris för att jag gillade hans målning Guitare rouge (röd gitarr) som föreställer en man med en gitarr.

Hans riktiga namn är José Victoriano González-Pérez men går under konstnärsnamn Juan Gris för att hans namn skulle passa bättre tillsammans med hans färger och målningar han har gjort. Han föddes år 1887 i Madrid i Spanien. I Spanien under 1800-talet var den största ismen realismen vilket är att man målar av verkligheten och utan att försköna den. Ordet kommer från engelskans ”real” som betyder verklig. Då tyckte många om målningarna från 1600-talet som målats i Spanien och därför blev Spanien, framför allt Madrid, på 1800-talet en konstmetropol. 1906 flydde han till Paris för att slippa militärtjänsten i Spanien till första världskriget. Där började han studera konst och även fast konstnären växt upp under dessa förhållanden kunde man tro att han skulle hålla sig till realismen men där han började studera kubism istället. Strax efter att han flyttat dit blev han god vän med Pablo Picasso som är an av de mest kända konstnärerna inom kubismen. Gris ställde ut sitt första konstverk 1912 som var ett porträtt av Picasso. År 1922 flyttade Gris med sin fru och son till utkanten av Paris för att bland annat underlätta för hans astma men också för att han tyckte det kändes instängt inne i staden. Åren som kom efter att de flyttat var de år som Gris utvecklades mest under sin karriär. När Juan Gris sedan avled 1927, bara 39 år gammal, hade han arbetat fram en alldeles egen stil inom kubism och blev även en av de främsta konstnärerna i den konststilen.

Ordet kubism kommer från att man sätter ihop kuber och andra geometriska former till ett konstverk.

Analys: Min konstnär har inte någon direkt anledning till varför han blev som han blev och målade som han gjorde. Han flydde tidigt till Paris och blev kompis med Pablo Picasso. Att Pablo tecknade i ismen kubism hade antagligen någon inverkan på Juans målningar. Kanske också var det någon sorts revolt mot att det har vart så populärt med realism innan som han började måla kubism.


Källa:
30/8-11 Jeanette Stendahl Bellandi
7/9-11 källa
7/9-11 källa
7/9-11 källa
7/9-11 källa
13/9-11 källa
3/10-11 källa

Parafras

Jag har gjort en parafras av den understa bilden. Bilden är gjord av Jaun Gris. 

När jag skulle göra min parafras tänkte jag på först vilka linjer jag skulle vilja använda. Innan hade jag gjort min inspiration där jag klippte och limmade papper och den tekniken hade jag redan innan bestämt mig för att använda. Då kom jag på att jag skulle vilja göra om bilden lite mer modern. Trädet gjorde jag om till en lyktstolpe och trädkronan till ljuset från lyktstolpen. Efter det gjorde jag om mannen till en tjej och tog in lite mer glädje i bilden än annan genom att tjejen fick le. 


här kommer bilden från

insperation av Juan Gris

Det här är min insperation av Juan Gris. Jag valde att jobba med att klippa och klistra med papper för att göra något annorlunda med kubismen. Jag valde att göra ett motiv som är olika motiv från olika håll, just därför gjorde jag en gubbe när pappret är liggande och en stad med båtar stående.

logg 5

I min bok är det en mindre vändpunkt i början av boken när Buck blir såld och en större vändpunkt närmare slutet där Buck blir räddad. Den första vändpunkten hade man nästan räknat med skulle hända p.g.a. baksidestexten och att själva boken handlar om att han blir såld och blir tvingad att jobba som draghund. Den andra vändpunkten kom helt oväntat för jag menar hur vanligt är det att en gubbe sitter mitt ute i ödemarken när det är kallt ute och räddar en hund som blir piskad av sin ägare. Den vändpunkten är osannolik men skulle kunna hända. Efter den vändpunkten kommer nästan det klassiska slutet ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Det enda som skiljer slutet från det klassiska slutet är att han som räddar Buck dör i slutet. Egentligen lägger inte författaren så mycket tid på att beskriva just att mannen dör vilket jag tycker är konstigt för att själva vändpunkten är mannen, han som räddar Buck. Annars brukar det vara så att den/det som är med/är vändpunkten burkar vara med resten av boken men inte här. Annorlunda slut men antagligen för att författaren ska slippa beskriva hur det blev med de andra människorna om de hade överlevt och nu när de dog kunde han ändå få boken som han vill utan att man börjar undra vad som hände med de andra. 

logg 4

I min bok är det inte mycket konflikter eftersom huvudpersonen är en hund och inte har så mycket att säga till om, det är mest bara att gilla läget även om Buck inte gör det så ofta. En stor extern konflikt har Buck i början av boken med ledarhunden i spannet Spitz där Buck vill ta över ledarrollen och de bråkar hela tiden. Till slut när det inte finns några människor som kan stoppa dem hamnar de i ett bråk på liv eller död. Buck vinner ”slaget” och jag tycker författaren beskrev det bra, det är lixom skillnaden mellan människors konflikter och djurs, ofta är det mer på spel. De ända mänskliga konflikterna som finns i boken är mellan tre människor som köper Buck och hans spann. De tre människorna är en kvinna, hennes man och bror som hela tiden tjafsar om minsta små sak. Man märker på beskrivningarna av människorna att kvinnan inte ville med på resan och gör allt för att få som hon vill.

Några interna konflikter finns det inte direkt i boken eftersom det är svårt att få en uppfattning av dem när boken inte är beskriver i ”jag form”. Jag tycker att konflikterna som finns i boken är mycket noggranna med mycket tyng på vem man ska tycka gör fel och rätt. Det ska inte uppstå något misstyckande om vem som ”vann”, vilket jag kan tro är ett bra knep för att hålla sina läsare intresserade av boken. 

logg 3

När London ska beskriva miljöer i boken lägger han mycket tyngd på att beskriva med liknelser. Många grejer tycker jag att han beskriver överdrivet, och vissa grejer är beskriver allt för lite. Men det kan också vara bra för otålig läsare att han inte beskriver miljön för mycket eftersom det lätt blir tjatigt. I ”skriet från vildmarken” byter huvudpersonen Buck miljö väldigt ofta och författaren lägger inte mycket tid på beskrivningar om hur omgivningen ser ut så mycket, utan det är mest känslor och hur folk är mot varandra som är tyngden i texten mycket. Boken handlar ju om draghunden Buck och något jag har tänkt på är att han inte har beskrivit selen som hundarna drar i. Man vet inte riktigt hur den ser ut, hur den sitter på hundarna, om det är obekväm eller om han trivs i den eller något nästan, det förvånar mig efter som mer än halva boken handlar om hans tid i selen, och med tanke på att mer än halva boken handlar om Bucks tid i selen är det nått som förvånar mig. 

logg 2

Buck: Buck är huvudpersonen i boken som är en kraftig hund från en gård i södern där Buck har ”ledarrollen” och håller hårt i den. Han har mycket självkänsla genom att de andra hundarna ser upp på honom och förlitar sig mycket på det. När han sedan blir sold förvinner hans respekt och självkänsla. Han visar på att han vill få tillbaka sin självkänsla och respekt genom att försöka attackera den man som har köpt honom om och om igen även fast han blir slagen med en påk. När Buck sedan är i spannet och ska dra tillsammans med ett antal fler hundar, vill han ha tillbaka respekten han en gång hade och försöker göra allt för att få det. Han är väldigt målmedveten och vet exakt vad han vill. Han ger sig inte för ens han har det han vill ha.

Jag tycker att Buck visar på den klassiska mobbaren som framstår i böcker/filmer, att man har det här yttre skalet och vill gärna visa sig tuff och bestämma men när ”skalet går sönder” har man inte mycket kvar. Hittills i boken har Buck dödat en annan hund när de tävlade om ledarrollen i spannet. Jag vet inte vad som kommer hända men kan tänka mig (ut ifrån vad som har hänt i boken hittills) att han blir mycket berörd av det men inte vill visa det för någon annan. 

logg 1

skriet från vildmarken

Jag tycker om titeln, det var den som fångade mig och just därför ville jag läsa den.

”Buck läste inte tidningar, för då skulle han ha vetat att det var fara på färde inte bara för honom själv utan för varenda hund vid kusten från Puget Sound till San Diego, som hade starka muskler och tät, varm päls” är den första meningen i boken som försöker bygga upp en stämning genom att inte riktigt säga vad som var så farligt med att vara just en sådan hund. När man här meningen börjar man också undra vad det är för speciellt med en sådan hund? Man börjar själv spåna lite om vad som ska hända med hunden man antagligen kommer något väldigt drastiskt hända med honom.

Huvudpersonen i boken är hunden Buck som bor i ett stor hus i Santa Claradalen där han är den som ställer och styr över de andra hundarna där, det är ungefär vad man får reda på om han i första kapitlet.

De första två kapitälerna utgör ungefär en femtedel av boken. Redan där får man reda på att Buck blir sold till män som ska ha honom som draghund uppe i Alaska till hjälp att forsla guld. Man märker att för fattaren är väldigt mån om att man ska fastna fort i boken och inte ska bli uttråkad. Hittills tycker jag boken är helt okej. 

foto.

Jag har valt att ha temat blå, något eller allt ska vara blått på bilden.

När jag sedan skulle planera bilden visste jag att jag ville ha någon bild på min moped, en bild på mina foppatofflor och en bild på himlen. den sista bilden visste jag inte riktigt vad jag ville ha på så jag bestämde mig för att ta en promenad och såg vad de blev. jag hittade då en knapp som satt fast i en björk och tog kort på den, eftersom jag nu hade något blått på alla bilder behövde jag redigera en annan bild så jag valde att redigera ett lupinblad.  

gömda knapp

s.n.a.b.b. (svenska natur alltid bäst betyg)

blå stål

blå vadring

Bildanalys av "blå vandring":

Fotografiet heter blå vandring och är tagen av Louise Ek 2011-05-15 i Bågvik. Bilden är väldigt dov i färgerna. Det finns ett par stora, blåa, dominerande Foppa tofflor mitt i bilden som är huvudmotivet. Bilden är tagen på en grusväg och det ska se ut som om det står någon i skorna trots att det inte gör det. I bakgrunden finns det lite träd som t.ex. en stor gran. Bilden utspelar sig på landet eller i en liten by. Jag gillar landet så denna bild faller mig in i smaken.

Budskap: budskapet i bilden är att även de små sakerna kan framstå som stora, man måste bara de det på rätt sätt.

Jag tycker att det syns ganska så bra i bilden, lite dumt kanske att man har en stor gran i bakgrunden men ändå så tänker man inte så mycket på det.

Egna synpunkter redigering: jag tycker bilden är häftigt uppbyggd, att man har fokus på ett par skor tycket jag är fränt, med lite annorlunda. Jag tror att man kan tolka bilden på många olika sätt t.ex. att det är någon som är så glad att den har hoppat ur skorna, men jag tror mest att om den skulle säga nått till någon är det nog mest för att själv bilden är häftig. Jag har fortfarande samma uppfattning av bilden som när jag såg den första gången. 

Redigering: 
innan var dropparna vanligt men nu är de blå

huset

Detta hus har jag gjort i tvåpunktperspektiv.

Nyhets bild

Jag praoade på Diamanten som är ett fritids, just den dagen jag tog bilden var det inga barn där ute man annars brukar det springa runt massor med barn där.
Jag tyckte det var jätteroligt att jobba där!

Blogg design

När jag skulle göra i ordning min blogg fick jag lite hjälp av pings att först få en grund med lite CSS koder, som t.ex. så hämtade vi koderna till headern från hennes header och utgick från den, men vi hämtade också hjälp med koderna från w3schools, där de har jättebra exempel på koder.

Pings hjälpte mig också med att göra bilden som ligger i bakgrunden och bilden som ligger som header. Headern har vi ändrat så att den är lite genomskinlig för att fjärilen under headern ska synas mera. 

Det som vi har ändrat i bloggen är bakgrundsbilden så att den blev min egna bild, genom att vi la ut dem i Pings-bildarkiv och la sedan till den i bloggen. Vi har också ändrat färgen på inläggsbakgrunden och färgen på lite text i bloggen så att texten skulle passa in bättre med hela bloggen. 

Obs! för att man ska kunna se allt som vi har gjort funkar inte webblärare Goggle Chrome och Internet Explorer. 

Bildanalys av Vincent van Gogh

Wikimedia Commons kommer bilden ifrån

Klassificering: Bilden är målad av Vincent van Gogh. Den är målad med olja och den är 91x72 cm stor. Den blev målad 1888 och föreställer ett stilleben av 12 solrosor.

Beskrivning: På bilden är det ett gult bord med en ljusblå vägg bakom. På bordet står en vas som är gul i två lager. Den översta delen är mörkare gul och den nedre delen är ljusare gul. I vasen är det 12 solrosor. Hela vasen är full av solrosor. Blommorna till vänster på bilden är inte helt utslagna och är lite mer gröna. I mitten av blommorna är det också lite grönare men ändå lite utslagna med. På dem två översta blommorna är det brunt i mitten och är helt utslagna.

Egen tolkning: Jag tycker bilden är väldigt fridfull. Den säger mig inte så mycket och jag gillar inte färgerna så mycket men jag gillar motivet. Just att han har målat solrosor tror jag kan bero på att han gillade nog färgerna, för många av bilderna han har målat är i denna nyans.

För mig står solrosen för en blomma som inte blir sedd för sin skönhet, det är många andra blommor som man ser framför solrosor.