När London ska beskriva miljöer i boken lägger han mycket tyngd på att beskriva med liknelser. Många grejer tycker jag att han beskriver överdrivet, och vissa grejer är beskriver allt för lite. Men det kan också vara bra för otålig läsare att han inte beskriver miljön för mycket eftersom det lätt blir tjatigt. I ”skriet från vildmarken” byter huvudpersonen Buck miljö väldigt ofta och författaren lägger inte mycket tid på beskrivningar om hur omgivningen ser ut så mycket, utan det är mest känslor och hur folk är mot varandra som är tyngden i texten mycket. Boken handlar ju om draghunden Buck och något jag har tänkt på är att han inte har beskrivit selen som hundarna drar i. Man vet inte riktigt hur den ser ut, hur den sitter på hundarna, om det är obekväm eller om han trivs i den eller något nästan, det förvånar mig efter som mer än halva boken handlar om hans tid i selen, och med tanke på att mer än halva boken handlar om Bucks tid i selen är det nått som förvånar mig.
Bra reflektion kring selen. Fundera gärna över varför du tror att det är så?
SvaraRaderaDet kan ju va så att det var en miss av London men man vet ju inte. Min giss är att han inte tyckte att det skulle spela nån roll hur den ser ut men jag som läsare är faktiskt intresserad av det.
SvaraRadera