I min bok är det inte mycket konflikter eftersom huvudpersonen är en hund och inte har så mycket att säga till om, det är mest bara att gilla läget även om Buck inte gör det så ofta. En stor extern konflikt har Buck i början av boken med ledarhunden i spannet Spitz där Buck vill ta över ledarrollen och de bråkar hela tiden. Till slut när det inte finns några människor som kan stoppa dem hamnar de i ett bråk på liv eller död. Buck vinner ”slaget” och jag tycker författaren beskrev det bra, det är lixom skillnaden mellan människors konflikter och djurs, ofta är det mer på spel. De ända mänskliga konflikterna som finns i boken är mellan tre människor som köper Buck och hans spann. De tre människorna är en kvinna, hennes man och bror som hela tiden tjafsar om minsta små sak. Man märker på beskrivningarna av människorna att kvinnan inte ville med på resan och gör allt för att få som hon vill.
Några interna konflikter finns det inte direkt i boken eftersom det är svårt att få en uppfattning av dem när boken inte är beskriver i ”jag form”. Jag tycker att konflikterna som finns i boken är mycket noggranna med mycket tyng på vem man ska tycka gör fel och rätt. Det ska inte uppstå något misstyckande om vem som ”vann”, vilket jag kan tro är ett bra knep för att hålla sina läsare intresserade av boken.
Alla svårigheter som "drabbar" personerna i en berättelse är att ses som konflikter.
SvaraRaderaDu har rätt i att en "jag-berätelse" lättare beskriver inre konflikter men även "han-berättelser" kan måla upp konflikter som personen (hunden)måste lösa.
/Fredrik