onsdag 28 september 2011

logg 4

I min bok är det inte mycket konflikter eftersom huvudpersonen är en hund och inte har så mycket att säga till om, det är mest bara att gilla läget även om Buck inte gör det så ofta. En stor extern konflikt har Buck i början av boken med ledarhunden i spannet Spitz där Buck vill ta över ledarrollen och de bråkar hela tiden. Till slut när det inte finns några människor som kan stoppa dem hamnar de i ett bråk på liv eller död. Buck vinner ”slaget” och jag tycker författaren beskrev det bra, det är lixom skillnaden mellan människors konflikter och djurs, ofta är det mer på spel. De ända mänskliga konflikterna som finns i boken är mellan tre människor som köper Buck och hans spann. De tre människorna är en kvinna, hennes man och bror som hela tiden tjafsar om minsta små sak. Man märker på beskrivningarna av människorna att kvinnan inte ville med på resan och gör allt för att få som hon vill.
Några interna konflikter finns det inte direkt i boken eftersom det är svårt att få en uppfattning av dem när boken inte är beskriver i ”jag form”. Jag tycker att konflikterna som finns i boken är mycket noggranna med mycket tyng på vem man ska tycka gör fel och rätt. Det ska inte uppstå något misstyckande om vem som ”vann”, vilket jag kan tro är ett bra knep för att hålla sina läsare intresserade av boken. 

logg 3

När London ska beskriva miljöer i boken lägger han mycket tyngd på att beskriva med liknelser. Många grejer tycker jag att han beskriver överdrivet, och vissa grejer är beskriver allt för lite. Men det kan också vara bra för otålig läsare att han inte beskriver miljön för mycket eftersom det lätt blir tjatigt. I ”skriet från vildmarken” byter huvudpersonen Buck miljö väldigt ofta och författaren lägger inte mycket tid på beskrivningar om hur omgivningen ser ut så mycket, utan det är mest känslor och hur folk är mot varandra som är tyngden i texten mycket. Boken handlar ju om draghunden Buck och något jag har tänkt på är att han inte har beskrivit selen som hundarna drar i. Man vet inte riktigt hur den ser ut, hur den sitter på hundarna, om det är obekväm eller om han trivs i den eller något nästan, det förvånar mig efter som mer än halva boken handlar om hans tid i selen, och med tanke på att mer än halva boken handlar om Bucks tid i selen är det nått som förvånar mig. 

tisdag 13 september 2011

logg 2

Buck: Buck är huvudpersonen i boken som är en kraftig hund från en gård i södern där Buck har ”ledarrollen” och håller hårt i den. Han har mycket självkänsla genom att de andra hundarna ser upp på honom och förlitar sig mycket på det. När han sedan blir sold förvinner hans respekt och självkänsla. Han visar på att han vill få tillbaka sin självkänsla och respekt genom att försöka attackera den man som har köpt honom om och om igen även fast han blir slagen med en påk. När Buck sedan är i spannet och ska dra tillsammans med ett antal fler hundar, vill han ha tillbaka respekten han en gång hade och försöker göra allt för att få det. Han är väldigt målmedveten och vet exakt vad han vill. Han ger sig inte för ens han har det han vill ha.
Jag tycker att Buck visar på den klassiska mobbaren som framstår i böcker/filmer, att man har det här yttre skalet och vill gärna visa sig tuff och bestämma men när ”skalet går sönder” har man inte mycket kvar. Hittills i boken har Buck dödat en annan hund när de tävlade om ledarrollen i spannet. Jag vet inte vad som kommer hända men kan tänka mig (ut ifrån vad som har hänt i boken hittills) att han blir mycket berörd av det men inte vill visa det för någon annan. 

söndag 4 september 2011

logg 1


skriet från vildmarken

Jag tycker om titeln, det var den som fångade mig och just därför ville jag läsa den.
”Buck läste inte tidningar, för då skulle han ha vetat att det var fara på färde inte bara för honom själv utan för varenda hund vid kusten från Puget Sound till San Diego, som hade starka muskler och tät, varm päls” är den första meningen i boken som försöker bygga upp en stämning genom att inte riktigt säga vad som var så farligt med att vara just en sådan hund. När man här meningen börjar man också undra vad det är för speciellt med en sådan hund? Man börjar själv spåna lite om vad som ska hända med hunden man antagligen kommer något väldigt drastiskt hända med honom.
Huvudpersonen i boken är hunden Buck som bor i ett stor hus i Santa Claradalen där han är den som ställer och styr över de andra hundarna där, det är ungefär vad man får reda på om han i första kapitlet.
De första två kapitälerna utgör ungefär en femtedel av boken. Redan där får man reda på att Buck blir sold till män som ska ha honom som draghund uppe i Alaska till hjälp att forsla guld. Man märker att för fattaren är väldigt mån om att man ska fastna fort i boken och inte ska bli uttråkad. Hittills tycker jag boken är helt okej.